vad som har hänt...
då sitter man här igen, tiden har bara sprungit iväg och det har hänt väldigt mycket i mitt liv just nu, vet inte riktigt vart hjag håller på att ta vägen. Vissa stunder vet jag precis vad jag vill ha och vill göra och andra stunden så känner jag mig väldigt förvirrad då det som sagt har hänt väldigt mycket!
inom skolvärlden så har jag väldigt mycket att göra just nu och jag har tagit på mig väldigt mycket, vilket är en orsak till varför jag inte har varit här inne och skrivit på väldigt länge!
jag har blivit ordförande i ekonomgruppen, blivit medlem i svina (festföreningen), är med i stark-projektet, håller på med fullt men studierna som jag inte allas är motiverad till att göra för fem öre, vet inte riktigt varför men så kan de väl kännas ibland.
samtidigt så händer det så mycket annat mitt liv just nu, bir för tillfället hemma hos mamma, men har tackat ja till en lägenhet som ligger i knalleland, en etta på 42 km så jag flyttar den 1 dec, de ska både bli roligt samt väldigt tåkigt då man har funnit sig till rätta här hemma och trivs väldigt bra dock ligger det utanför stan vilket är det största bekymret just nu.
då jag har blivit medlem i svina så har man gjort väldigt många roliga saker, invigning genom öldusch, sjäslaget, en massa olika fester, ska på fest tors, fre samt lördag nu så de e jätte roligt och man har verkligen träffat så många nya människor samtidigt.
samtidigt så har man väl hittat en som man tycker om också även om de just nu känns väldigt jobbigt, då man kanske inte har släppt allt man har varit med om i sommras så man kan väl säga att man är på sin vakt men samtidigt så har jag nu släppt lite på min gräns, o här sitter jag och vet varken ut eller in, va ska jag göra??? e lite förvirrad men visar det inte så mycket utåt. Ena personen säger så och si om honom och jag själv vet hur han är på ett annat sätt, va ska jag tror??? va kommer jag att få av det hela, kommer jag att bli sårad??
som sagt är de lite jobbigt nu då jag inte vet vad vi är för ngt och visst är det bra för jag brukar vara en sån som faller väldigt lätt, nu har jag chansen att lära känna personen i fråga samtidigt e de jobbigt för jag vet inte.... samtidigt så vet jag att vissa tycker att jag ska låta bli men egentligen e de inte jag som ska få bestämma??
sedan känns de jobbigt när kompisar runt omkring inte mår bra, jag lider verkligen med er! vill verkligen bara hålla om er och ge en bit av mig så att jag kan ta bort de onda hos er så att ni kan känna glädje och inte behöva vara sårad. finns för er alltid!!
nä känns som att jag skulle behöva komma iväg ett tag, bara bort från allting och bara känna efter, men när jag är själv och inte har ngt att göra så blir jag rastlös och samtidigt rädd, vill inte vara ensam för då kommer en massa tankar samt känslor upp, inte bra men samtidigt så måste jag bearbeta dem för att kunna komma vidare..
ska plugga lite nu och sedan blir de att slappa framför tv:n tills personen i fråga ringer och så blir de nog att jag åker till honom...
jag känner som så att allt löser sig nån dag, de e bara frågon om när??
XOXO helena
